Det är många som har sagt till mig att jag borde bli lite mer sparsam och kanske tänka lite mer ekonomisk för jag har en tendens till att slösa med mina pengar och det kan jag kanske erkänna för det är ju lite svårt att blunda för med tanke på att jag inte har några pengar kvar på grund av mycket shoppande och festande så nu vet jag inte riktigt hur jag ska klarar mig och jag kanske borde ha lyssnad på vad folk har försökt säga till mig men nu har jag lärt mig en läxa i alla fall och det är ju ingen ide att gråta över spilld mjölk så det är dags att börja tänka ut ett sätt att lösa mitt problem på och jag har ju några idéer faktiskt så det känns ju inte helt hopplöst trots allt och det första jag ska göra är att sälja ett guldsmycke till smsguld ab för då kommer jag nog att få lite pengar.
Jag går just och funderar på att köpa något riktigt dyrt. Kanske en ny bil, möjligen en ordentligt fet stereoanläggning eller varför inte lite seriöst eftertraktad konst. Det vore nämligen inte helt fel. Eller, jag vill verkligen det, jag måste nästan. Det är helt enkelt på tiden att jag unnar mig lite lyxartiklar, dyra saker som inte har någon annan funktion än att göra folk avundsjuka och tänka att jag har god smak och mycket pengar att bränna på onödigheter. Nu är jag långt ifrån svinrik och det verkar vara förhållandevis osannolikt att jag någonsin kommer bli det. Men någon gång i livet vill jag verkligen kosta på mig lite lyx. Lyx som inte fyller något annat syfte än att vara lyxigt. Om det så bara blir en gång, en pryl. Det spelar egentligen inte någon större roll som jag ser på saken. Men lyx ska jag ha. För att finansiera detta krävs sannolikt ett banklån. Men även någon form av kontantinsats. Den skulle jag kunna få ihop till genom att sälja lite grejer till SMS Guld. Det är i varje fall planen i nuläget.
Jag behöver skaffa mig en bättre bil, det går inte att blunda för detta faktum längre. Min nuvarande håller nämligen på att säcka ihop totalt och jag har också tvingats inse att det snart inte lönar sig att reparera och ge konstgjord andning längre. Det här känns märkligt nog ganska svårt. Jag och min bil har faktiskt ändå varit med om en hel del tillsammans och på något sätt känns det vemodigt att göra sig av med den, som att bara avpollettera en gammal vän efter så många års trogen tjänst. Jag vet att det där lite överdrivet kanske och egentligen handlar det trots allt bara om ett föremål, en maskin av plåt och plast som nu är mer eller mindre uttjänt. Förmodligen är det min sentimentala ådra som gör att jag hänger upp mig på ovidkommande saker på det här viset. Det släpper nog. Vad jag borde göra är att på en gång sätta igång att leta efter nya eller bättre begagnade bilar och sålla ut en som lever upp till alla mina ganska högt ställda krav. Så fort jag hittat en värdig ersättare så kommer nog allting kännas lite lättare.
Jag har en förmåga att samla på mig en massa saker jag inte nödvändigtvis behöver. Till exempel har jag en massa bilreservdelar liggandes hemma. Problemet är att de bara passar till en bil jag inte längre äger. Ändå har jag svårt att göra mig av sakerna. Det där gäller allt möjligt. Jag har också ett enormt partytält på lager fastän det var bra länge sedan jag höll i en fest där ett sådant behövdes. Fast tältet tänker jag inte göra mig av. Visserligen har jag inte ställt till med någon större fest på ett bra tag nu. Men den saken ska det bli ändring på har jag tänkt. Det vore faktiskt kul om jag kunde få till åtminstone ett rejält dunderparty i vår eller framåt sommaren. Nu gäller bara att hitta på en ursäkt. En av mina vänner fyller 30 i sommar till exempel
Nästa vecka ska jag på kickoff Solna. Det ser jag verkligen framemot. Jag är nämligen ganska ny på jobbet ifråga och det ska bli kul att lära känna alla ordentligt. Jag råkar nämligen vara lite blyg av mig är inte direkt den som blir tjena och hej med hela personalstyrkan redan första morgonen på jobbet som en mer utåtriktade person jag känner alltid blir. Så det är helt klart mycket bra att firman ordnar med sådana här saker. En sak oroar mig dock en aning. Jag hoppas verkligen inte att de har några skumma fysiska övningar som klättring eller paintball inplanerat. Det är visserligen inget jag gärna talar högt om men jag råkar faktiskt vara hysteriskt höjdfobisk och inte så lite skotträdd. Fast det måste väl vara lugnt att avstå från sådana aktiviteter om det nu blir det (vilket inte alls är säkert)., Jag menar jag jobbar ju på ett vanligt företag, det är ju inte fråga om armén här direkt.
Jag tror att jag borde vara öppen för mer saker. Det känns nämligen som att jag är alltför låst och avogt inställd till nya saker. Som det här med seo hosting till exempel. Jag var ytterst skeptiskt till den tekniken under längre tid faktiskt. Varför vet jag inte ärligt talat. Kanske var jag bara rädd, rädd för att jag blivit ifrånsprungen på något sätt, vilket egentligen bara är väldigt larvigt. Jag menar det är ju bara en teknik som är ytterst användbar för att boosta hemsidors populäritet och på så sätt öka intäkter (om an driver någon form av kommers) eller nå ut till bredare folklager ifall man vill föra ut ett viktigt budskap. Egentligen finns det inte någon som helst anledning att aktivt ta avstånd från eller rentav frukta något sådant. Jag menar det handlar ju om teknik bara och inget annat. En teknik i sig kan aldrig vara skadlig.
Jag har fått i uppdrag att utreda huruvida firman jag jobbar på behöver ett nytt bokningssystem. Troligtvis kommer svaret på den frågan bli ett rungande ja, så mycket kan jag säga redan nu. Vårt nuvarande system har nämligen en del uppenbara brister. Jag har vid ett flertal tillfällen varit med om att kunder blivit dubbelbokade eller att det dykt upp personer som ska träffa en anställt som är på tjänsteresa den dagen och så håller det på. Ledningen borde enligt min mening tagit tag i det här ärendet långt tidigare. Jag menar, man får ju lätt ett negativt intryck av firman och dess verksamhet när sådana grejer händer. Det är till och med högst oprofessionellt vilket är oerhört synd med tanke på att vi faktiskt är mycket skickliga vad gäller själva kärnverksamheten. Det är faktiskt få som kan konkurera med oss där. Jag skulle till och med vilja gå så långt som att påstå att vi är marknadsledande på några områden. Då kan man i rimlighetens namn kräva att företaget använder sig att et bokningssystem som i alla avseenden håller måttet.
Nej nu sitter jag här och slöar igen, jag har fastnat på en hemsida med profilprodukter för det finns så himla många fina saker att titta på och jag har suttit framför datorn hela förmiddagen nu och till ingen nytta alls. Det finns så mycket roligt att titta på när man har internet men man måste vara försiktigt så att man inte slösar bort hela sin dag med att göra ingenting. Jag har ju egentligen en himla massa saker som ska göras men det är ju inte lika roligt så man skjuter upp på dom sakerna. Jag skulle till exempel behöva diska upp här hemma för jag har inga rena tallrikar längre och nu är det helt fullt i diskhon och det är ju inte så bra för snart börjar det väl lukta också och då är det verkligen på tiden att man diskar, den saken är klar.
Nu är det så att jag ska fira jul hos en kusin till mig som jag inte har träffat på evigheten och vi kommer att åka dit hela familjen och hela släkten kommer att vara där. Det blir ganska många och det betyder även att man får många julklappar och det är ju bra men det innebär ju också att man kommer att behöva köpa många julklappar också och mina kusiner har ju småbarn så jag kommer att behöva köpa en massa julklappar till dom också och det är ju inte så himla enkelt att veta vad man ska köpa till dom heller. Jag kan tänka mig att det kan vara smart att köpa barnkläder men jag vet ju inte riktigt vilken storlek jag ska köpa för jag har aldrig köpt några barnkläder tidigare. Jag få be någon hjälpa mig helt enkelt så att jag vet vad jag ska köpa.
Vissa händelser kan få en att ifrågasätta hela sin världsbild. Jag tänker på situationer då helt osannolika saker händer. Jag kommer ihåg en gång till exempel då jag stötte ihop med gammal vän jag inte sett på ett par år på flygplatsen JFK i New York. Som bekant är det en ganska stor flygplats, mycket stor till och med. Hur som helst så träffade jag den här vännen cirka en halvtimme innan det var dags att gå på mitt flyg. Det märkliga är att jag var tvungen att sitta på exakt rätt stol vid rätt ögonblick annars hade jag missat ögonblicket då den här personen gick förbi. Han såg nämligen inte mig. Jag hade också precis varit borta i en kiosk och handlat lite. Jag kommer ihåg att jag funderade på om jag skulle köpa en pocketbok också, men beslöt att de jag hade räckte alldeles utmärkt. Hade jag gått ur kön och skaffat en pocketbok hade jag missat allt. Nu var det så klart slump. Men just då kändes det lite grann son om ödet ingrep. Jag hoppas att jag har samma tur om jag råkar bli sjuk någon gång, att det står någon som kan första hjälpen om jag skulle råka få hjärtstillestånd till exempel.